Hoping for the best, but expecting the worst

Hade tänkt vara personlig idag eftersom jag skrivit av mig massa av vad jag känner just nu. Men jag upptäckte att jag beskrev mina känslor lite väl exakt för att lägga upp det på en offentlig hemsida, så jag sket i det.. Jag kan säga så här: botemedlet jag har i skolan räckte inte idag. Det brast. Hade inget alls med uppmärksamhet att göra, jag klarade bara inte av att hålla tillbaka idag. Jag är den enda som förstår mig och det ser ut som att det kommer förbli så.

Med ett litet ord hade du kraften att fälla den så kallade starka muren.

Tack för att vänner har förmågan att bygga upp den lite i alla fall.