Ville inget annat än att det skulle vara vi. Du och jag.. Men du ville inte samma sak som jag. Jag har inte smält än vad som hände igår. Jag vet inte vad som svider mest.. alla minnen som kommer förfölja mig eller att jag inte dög tillräckligt åt dig. Att jag inte ens vet om du kommer må dåligt över det här.
Det var väl bäst det som hände egentligen eftersom vi haft det jobbigt ibland, men vi har även haft det as bra tillsammans och det är dom tiderna jag minns bäst. Det är det som gjort mig lycklig under hela den här tiden, dom här 8 månaderna. Utan dig kommer allt bli piss... kan inte förklara hur jobbigt det känns. Läste igenom några sms förut, hade tänkt radera men jag orkade inte för det var så jävla många och det högg till i hjärtat för varje sms jag läste. Tröjan som luktar som du la jag i tvätten, eftersom jag inte kunde somna inatt med den bredvid mig och veta att den doften tillhör inte mig längre.
Jag visste att det här skulle hända till slut. Men trodde inte det skulle ta slut på det här sättet, inte heller när helgen var hur bra som helst och jag fick känslan av att du faktiskt ville ha mig. Måste säga att jag känner mig ganska lurad. Jag frågade dig rakt ut om du ville göra slut, du sa nej. Tycker det var ett perfekt tillfälle att ta upp allt, men du valde att göra det på ett sätt där du egentligen inte har nån aning om hur jag reagerar. Jag vill att du ska se hur hårt det här tar på mig, att du ska förstå att du är min andra hälft och att jag känner mig så jävla svag utan dig. Jag vill inte erkänna det egentligen men så är det.
Alla skratt vi delat kommer bli skit svårt att leva utan. Den där busiga blicken du har när du sen tittar bort, den kommer jag aldrig att glömma. När vi var ifrån varandra var det jobbigt ibland, jag kanske var lite väl krävande vid vissa tillfällen och jobbig, ja det kan jag hålla med om. Men jag ville bara ha ut det jag förtjänade av vårat förhållande. När vi var tillsammans trivdes vi som fan så jag va villig att stå ut med det som var lite mindre bra, om det betydde att jag fick dom där nätterna tillsammans med dig och dela mitt liv med dig. Sen vi träffades har jag i stort sett levt mitt liv med dig även om vi bott 10 mil ifrån varandra.
Jag förväntar mig inte att du ska förstå hur mycket du betyder för mig. Men jag har försökt få dig att förstå, och tycker du om mig som jag tror att du gör så borde du bli påverkad. Finns kanske inte så mycket mer att säga om allt, du har sagt ditt om varför det är som det är och jag förstår dig.
Jag vill bara att du ska förstå mig tillbaka.
.jpg)
+blue.jpg){kind=small}
