2 dagar.

Det har än då länge bara gått två jävla dagar, känns som veckor. Och jag får tydligen inte sörja mera, för då är jag jobbig. Det enda jag vill ha är ett trevligt humör, ett "hur är det?" eller bara ett "förlåt att det blev som det blev, men vi kan vara vänner om vi kommer överens." Dvs, jag ska sluta "tjata" och du sluta behandla mig som om du hatade mig.. Det känns så. Känns som att du känner att vad skönt, äntligen är jag av med henne, nu behöver jag inte prata med henne mer. Visst det måste du inte heller... Men det VAR bara två dagar sen du gjorde slut och då för tidigt för att bara gå vidare, tycker jag. Från min sida kommer det här ta månader, minst. Så ta hänsyn till det och kom ihåg att vi har faktiskt delat allt med varandra, vi gör INTE det längre jag vet, men det betyder inte att du fortfarande kan visa att du bryr dig. Men som du behandlar mig nu, så gör du inte det. Du tänker bara på dig själv, att du inte orkar med mig nu. Men vem är det som mår sämst av oss två egentligen? Det kan vi båda hålla med om att det är jag. Och jag tycker att du kan försöka få mig att må bättre, för det är det bara du som kan. Krävs ingenting förutom ett bra humör, men på nåt vis kan du inte ens vara trevlig mot mig längre. Och den anledningen är för att jag älskar dig och det får jag tydligen inte göra.