jag vet då fan inte riktigt vad det är. när jag tycker mig säga att jag faktiskt, helt ärligt, är lycklig, så kommer fortfarande de där stunderna som bara trycker ner mig. och jag kan inte göra ett piss åt det.
jag behöver komma härifrån...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar