i'd rather die than live forever

vad får man egentligen ut av att leva? man lär sig gå och prata, man börjar skolan, man tar studenten... sen jobbar man tills man är för gammal för att kunna njuta av livet, och då lär man väl ändå ha ångest för att man bara har ca en femtedel kvar av livet.. vet inte om det är filosofi-lektionerna som leker med min skalle eller varför jag ens tänker på det här. men vad lever just jag för? man längtar alltid efter någonting, sen när man väl får det så är det något annat man vill ha, eller så förlorar man det man vunnit. ska det hålla på så ända tills jag dör så vet jag fan inte om jag har lust att leva. jag har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv eller vad jag vill "bli när jag blir stor", men vad spelar det ens för roll? i slutändan ligger vi ändå alla där i graven och har säkert levt i stort sett lika meningslösa liv. jag tänker inte på framtiden och försöker inte planera massa onödig skit. när jag hör folk som säger att de vet exakt vad de vill jobba med och har allt uttänkt, betyder det att jag måste ta tag i allt och tänka ut mitt liv jag också? nej, jag vill bara vara mig själv och jag tar dagen som den kommer, det har jag alltid gjort. jag har ingen massiv passion som jag brinner för och drömmar brukar oftast dö ut för mig så det är väl lika bra. jag kommer aldrig fatta hur folk orkar planera resten av sitt liv medans jag inte ens orkar planera vad jag ska göra nästa dag. jag skulle förmodligen bli galen av att vara som alla er "målmedvetna" trista människor.